29/7 - 2006
Det blev inte mycket sömn för min del, sent i säng och upp igen vid åtta.
Jag bestämde mig tidigt för att mejka mig själv och bara ha utsläppt lite lockat hår, så allt fixades med assistans av kompisar hemma hos Lotta.
Vid 12 dök den då blivande maken upp för att få hjälp med frack och höghatt. Sen bar det av till Rådhusparken för fotografering. Det är inte helt ovanligt att brudpar väljer att fota sig där så vi fick konkurrera en del om platsen. Vi tog lite kort vid Hamnkanalen och Liljeholmsparken också. Maria fotade och vi försökte vara lite sådär skönt spontana, vilket var lättare sagt än gjort.
Jag lyckades knata på rätt bra i gruset med mina högklackade, men det var varmt och svettigt som tusan.
Klockan 14 var det dags för vigseln. När portarna öppnas slår nervositeten med full kraft. Kantorn drar igång Mendelssohns och jag får magknip, kallsvettningar och tunnelseende, allt på en gång. Men det släpper när vi börjar gå och får se alla glada släktingar och vänner.
Vad prästen sa minns jag inte så mycket av, men han hade varit med förr så det låg ett utdrag i kuvertet tillsammans med vigselbeviset.
Psalmerna vi valde var "En vänlig grönskas rika dräkt" och "Vi lyfter våra hjärtan".
Johans pappa läste bibeltexten 1 Kor 13:4-7, 13.
Första solosången stod Johans lillasyster för, hon sjöng Fred Åkerströms "Jag ger dig min morgon" kompad av kantorn på piano. Den andra framförde våra kompisar Johanna och Andréas, Kents "Utan dina andetag". Johanna sjöng och Andréas kompade på gitarr.
En traditionell vigsel på många sätt. Men för att sätta vår personliga prägel på det hela så valde vi "Love and marriage" av Cahn / Van Heusen som utgångsmusik, ni vet ledmotivet till Våra värsta år. Och det var succé såklart!
När vi kramats/fotats/fått mängder av ris innanför torseletten så möttes vi upp av en tjusig gräddvit Cadillac -58 komplett med ung snygg rockabillychaufför och skumpa. Vi cruisade runt ett tag, mös och lyssnade på Eddie Meduza och Twisted Sisters. Sen var det dags att åka till festlokalen.
Där blev det mer bubbel, mer poserande, pusskalas, mat, spex och sång. Allt var alldeles lovely!
Stort tack till Lotta och Maria som skötte sitt uppdrag som värdar så lysande!
Jag bestämde mig tidigt för att mejka mig själv och bara ha utsläppt lite lockat hår, så allt fixades med assistans av kompisar hemma hos Lotta.
Vid 12 dök den då blivande maken upp för att få hjälp med frack och höghatt. Sen bar det av till Rådhusparken för fotografering. Det är inte helt ovanligt att brudpar väljer att fota sig där så vi fick konkurrera en del om platsen. Vi tog lite kort vid Hamnkanalen och Liljeholmsparken också. Maria fotade och vi försökte vara lite sådär skönt spontana, vilket var lättare sagt än gjort.
Jag lyckades knata på rätt bra i gruset med mina högklackade, men det var varmt och svettigt som tusan.
Klockan 14 var det dags för vigseln. När portarna öppnas slår nervositeten med full kraft. Kantorn drar igång Mendelssohns och jag får magknip, kallsvettningar och tunnelseende, allt på en gång. Men det släpper när vi börjar gå och får se alla glada släktingar och vänner.
Vad prästen sa minns jag inte så mycket av, men han hade varit med förr så det låg ett utdrag i kuvertet tillsammans med vigselbeviset.
Psalmerna vi valde var "En vänlig grönskas rika dräkt" och "Vi lyfter våra hjärtan".
Johans pappa läste bibeltexten 1 Kor 13:4-7, 13.
Första solosången stod Johans lillasyster för, hon sjöng Fred Åkerströms "Jag ger dig min morgon" kompad av kantorn på piano. Den andra framförde våra kompisar Johanna och Andréas, Kents "Utan dina andetag". Johanna sjöng och Andréas kompade på gitarr.
En traditionell vigsel på många sätt. Men för att sätta vår personliga prägel på det hela så valde vi "Love and marriage" av Cahn / Van Heusen som utgångsmusik, ni vet ledmotivet till Våra värsta år. Och det var succé såklart!
När vi kramats/fotats/fått mängder av ris innanför torseletten så möttes vi upp av en tjusig gräddvit Cadillac -58 komplett med ung snygg rockabillychaufför och skumpa. Vi cruisade runt ett tag, mös och lyssnade på Eddie Meduza och Twisted Sisters. Sen var det dags att åka till festlokalen.
Där blev det mer bubbel, mer poserande, pusskalas, mat, spex och sång. Allt var alldeles lovely!
Stort tack till Lotta och Maria som skötte sitt uppdrag som värdar så lysande!
posted by helena at 8:54 em
16 Comments:
Vilken härlig dag! Grattis till bruden. :)
Grattis! Låter som att ni fick en underbar dag :-)
ååh - så himla lycklig jag blir när jag läser det här =)
love and marriage - shit vad kul =)
grattis så jättemycket Helena, må ni få lika många lyckliga år som vi har haft (tjugo hittils )
kraaaaaam
Aaaaw, grattiiiiis! :)
Tack :) Ja, det var jättebra alltihop såklart. Fast det har tagit ett tag att minnas allt, fick en släng av minnesförlust dagarna precis efter. Skönt att vi ska på semester nästa vecka och vila (?) upp oss :)
Superdupergrattis! Hoppas ni får ett underbart liv som gifta!
Ser fram emot åtminstone någon enstaka yttepyttig bild på dig, gärna med klänning ...
Jag är visserligen väldigt ung, 14 år, men jag funderade förut på bröllopsmusik då jag hade varit med en som troligen ska gifta sig snart, och då kom jag genast att tänka på den där "Love and marriage, love and marriage, goes together like a horse and carriage" xD Så, grattis till den nygifta får man väl säga nudå! :)
Pusshejs /Antonia
Låter som en underbar dag ! STORT grattis till er - kram!
Som ny läsare tänkte jag gratulera den nya frugan! /Alexandra
Stort grattis! Valet av musik helt underbart.
Hahaha!
Vilken underbar utgångsmusik! :)
Stort grattis!
När jag och min Fredrik gifte oss förra våren hade vi samma utgångsmusik :-)
Lycka till!
Grattis! Jag är så glad för din skull! Hoppas att bröllopsnatten var ok också ;)
Blir det nån bröllopsresa?
Grattis!!!
Vad skönt att ni inte lever i synd längre ;-)
Och vilket låtval...världens bästa Kentlåt...jag ska också ha den (när min sambo behagar pop the question) men den räcker till oss båda! Jag slår vad om att du var jättevacker som brud!
Lycka till!!!
Grattis Helena och tack för att vi fick komma på ert jättefina bröllop! Du får be föräldrarna som hade hand om festen om ursäkt för att vi var några som...hrm...inte ville gå hem. (Mest jag då). Men det är ju å andra sidan ett tecken på en lyckad fest! Vi är såklart ledsna över att inte få hänga med din make i Emmaboda, men jag hoppas att ni istället får en jättehärlig bröllopsresa!
Tach Mia för att ni var med och gjorde det till en så bra fest!
Nu missade jag ju Pärleporten vid pianot, men det var säkert ett lysande framförande :) Och är det fest så är det!
Skicka en kommentar
<< Home